tisdag 17 juli 2007

Den helige Ande

Jag funderar över det som skrivs om den helige Ande i det senaste inlägget.

Är det samma sak som menas där som andeuppfyllelsen i frikyrkorna? Den bullriga och utåtriktade, med fokus på tungotal och andra gåvor.

Eller är detta något annat? Ett inre ljus, stillsamt, självförglömmande, inriktat på Gud - strålande från Gud, uppfyllande och inneboende i den människa som söker Gud, och endast Gud.

I Bibeln står det ju både om stormvinden och om det stilla susningen.
Hur märks det att någon i vår tid är fylld av Anden? Hur blir vi själva alltmer fyllda, genomstrålade?


Vad tror ni som läser detta?

5 kommentarer:

Anonym sa...

En tung varm känsla i magen som utströmar frid och ro. att vakna varje morgonen och uppskatta livet och vad som kan ske, eller bara njuta av allt omkring en, kärlek till familjen och förtåelse till andra är vad anden skänkt mig.

Xenia sa...

Ja, det du skriver om är en Guds gåva!

Svensson sa...

Just det, en betoning på det lugna och omärkliga kan vara bra. Glädje och utlevelse har också sin plats - men personligen har jag på sistone fastnat för vad stoikerna kallade "apatia", ett jämnmod oberört av lycka och olycka.

Svårt att uppnå - men klarar man det är mycket vunnet tror jag, då kan även vardagen förgyllas. Vilket ögonblick som helst blir genomandat av frid och ro. Om man sedan kallar det "helige Ande", "Guds närvaro", "Logos" eller något annat är inte så viktigt; det viktiga är att inse att man uppnår det själv, genom att låta viljan ta kontroll över tanken. Inte låta denna tanke fördjupa sig i småttigheter, eller dra iväg i överdriven optimism om man vunnit någon världslig framgång.

Nej - jämvikt, balans och harmoni, som havet dit alla floder till slut mynnar.

Xenia sa...

Svensson,

Mycket klokt sagt...

Anonym sa...

Det svensson beskriver är inget annat än Yoga. Och gnostisism, att hitta "upplysningen" hos sig själv. Att jag själv tar kontroll över mina tankar och danar mig i den bild jag bör vara. Att finna friden i det som jag själv är.

Jag tror att Guds frid är något annat än vad vi själva kan skapa med hjälp av andliga övningar. Guds frid är oss given av nåd.

Fråga någon med koncentrationssvårigheter hur lätt det är att med viljan kontrollera tanken och på så sätt skapa en inre frid.
Mystiken hur lockande den än kan te sig, vandrar farligt nära gnostisismen vilken Paulus gång på gång går emot.