Det känns som att det börjar bli dags att skriva något nytt här igen. Det senaste inlägget var visst i december, tiden har omärkligt runnit iväg.
Den som har tillgång till modern teknik, har tid över, och vill använda "dödtiden" till något bra, hittar numera en hel del på nätet.
Tidigare skrev jag om karmelitisk podcast. Idag hittade jag en länk till en ortodox podcast.
Har själv inte lyssnat på det än, men tänkte att det kan finnas några som hittar in här som kan ha glädje av det. Om jag har förstått det rätt kan man förutom att lyssna online även ladda ner filer till någon liten apparat (mp3 eller vad kallas den?) och ha med sig.
Om ni har några önskemål om ämnen att ta upp här så får ni gärna berätta det.
Den enda begränsningen är att det bör handla om andliga ting, så att innehållet i bloggen inte spretar så mycket.
Jag har tänkt ta upp några olika spiritualiteter framöver. Men säkert finns det många än viktigare andliga frågor att ta upp, om det inre livet, om andliga erfarenheter, o.s.v.
Kanske kan vi dela något av vandringen tillsammans här, anonymt för dem som så önskar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Xenia,
har du något tips om hur man lär känna Gud? Personen Gud, inte Hans gåvor eller upplevelser.
Hur överlever man natten när längtan är som ett blödande sår?
Kära Anonym,
Hittade din kommentar först nu - hoppas att du tittar in här igen.
Du ställer djupa frågor om det allra viktigaste...
Du har redan gått en bra bit på vägen - du ser skillnaden mellan Gud och hans gåvor.
Det är gott, och redan i sig ett steg på vägen mot att känna Gud för Guds egen skull.
Inte för att få något. Inte för att uppleva något.
Bara vara till för Gud. I Gud. Gud i dig.
Gud brukar, om vi verkligen vill lära känna honom på djupet, se till att vi till slut inte har något annat att hänga oss fast vid.
Det är en av nattens effekter.
Det gör ont.
Fast Gud för in oss i det varsamt kan det vara svårt för oss att släppa det vi vant oss vid.
Det är att bli avvand från andlig mjölk (från tröst) och övergå till fast föda.
Längtan är det som gör att man överlever...
Man har smakat något av Gud själv - och det väcker en törst, skapar ett sår.
Törsten kan bara släckas av Gud - som "släcker" den genom att samtidigt öka den och fylla den.
Såret blir en dag till välsignelse - till den punkt där du möter Gud som intensivast.
I natten kommer du att omslutas av ett osynligt ljus.
Du kommer att få erfara Gud bortom de sätt du hittills har erfarenhet av - bortom gåvor och känslor.
Ge inte upp i bönen även om den kan kännas torr och meningslös när mörkret är som djupast.
Vila.
Det är inte du som ska prestera just nu.
Låt Gud göra sitt arbete - han kommer att leda dig allt djupare.
Önskar dig allt gott - och hör gärna av dig igen!
Vi får som kristna stödja varandra på vägen - även om vi måste gå den själva - ingen annan kan göra det i vårt ställe...
Gud anpassar som tur är alltid vägen efter var och en.
Hej, jag har tänkt en del på någonting som jag skulle vilja be en mer efterstänksam pilgrim om att skriva om:
Ikoner och/eller kyrkomusik.
Trots att jag är katolik har jag inte, här i svenska katolska kyrkrum, sett speciellt många.
Vilken kontrast då, när jag såg tusentals bilder på väggarna i ortodoxa Johannesklostret på Patmos (Grekland)! En mystisk upplevelse.
Tycker många av bilderna har "lite för många" olika färger, men de med exempelvis: endast gult, guld och brunrött, är så vackra.
Vet du mer om kyrkokonst?
:)
Z,
Ikoner och vacker kyrkomusik kan verkligen föra en närmare det gudomliga mysteriet.
Är tyvärr ingen expert inom området.
Färgerna på ikonerna symboliserar olika saker teologiskt, så mycket vet jag. Ikonmålaren bestämmer inte över det själv.
Det finns nog många ortodoxa hemsidor som har utförliga beskrivningar av ikoner.
Hittar jag något bra så kan jag länka till det i ett nytt inlägg sedan och kanske skriva ett par rader.
Tack för förslaget!
z,
vad jag vet så symboliserar den blå färgen det gudomliga och den röda det mänskliga. Därför har ofta Maria en blå mantel och Jesus ofta en röd.
Jag är katolik och har massor av ikoner hemma. Jag älskar dem och tycker mer om dem än de västerländska som ofta är mer åt det "feminiserande" och romatiserande hållet.
Xenia,
tack för svaret.
Jag vill lära känna Gud. För Hans egen skull.
För ett tag sedan så upptäckte jag att jag faktiskt inte känner Gud. Inte sådan Han verkligen är. Under lång tid var min stående fråga:
Gud VEM är du?
Jag vet inte om jag är någonstans.
Det är svårt när så få verkar våga prata om natten.
Fortsätt glädja människor med din blogg!
Anonym,
Jag tycker att din fråga: Gud VEM är du? är mycket bra!
Fortsätt ställa frågan...
Och våga också sitta tyst inför den Okände, så kommer mörkret så småningom att få konturer.
Du vet inte var du är, och behöver inte veta - men Gud vet, och du får vila i den vetskapen....
Jag tror att Gud längtar just efter människor som vill lära känna Honom, och som kanske inte har så många färdiga föreställningar som kan skymma sikten. Det gör det lättare för Gud att visa sig som Han är.
Om du vill prata mer om det du upplever av natten så går det bra att dela tankar här om du vill.
Detsamma gäller också andra som delar de erfarenheterna.
xenia,
Tack för ditt svar.
Jag brukar inte länka till min blogg, men jag gör ett undantag. Där försöker jag att koncentrera min på relationen Gud-människa.
Hoppas att det inte ser ut som någon "reklam". Jag vill bara dela med mig att det som är mitt hjärta närmast.
http://artandmorality.blogspot.com/
Om du er Ortodoks, så vil jeg gjerne vite mere om den Ortodokse Kirke. Jeg syns det hadde vært bra om katolikker og Ortodokse ble bedre kjent med hverandres tro!
Z,
nu funderar jag på om jag ändå sagt fel angående ikoner. En bekant till till mig undrade om det inte skall vara tvärtom. Jag skall fråga och titta runt på ikonerna här hemma.
Anonym
I ortodoxa kyrkorum verkar de ha ett mörkblått skynke i mitten (Gud Fader), som jag tror representerar det mystiska som vi inte kan se.
Z,
då verkar det rimligt att blått står för det gudomliga.
Skicka en kommentar